Svenska Dagbladet, 3. September 2011

Bo Löfvendahl

En värdig efterträdare till Jussi

Konsert Jussi Björling 100 år Kungliga Operan

Inte en enda ledig stol syntes i salongen när Jussi Björling skulle hyllas på sin gamla hemmascen. Men så var det också en maffig tillställning: Operan ställde upp med fem tenorer och en rad andra sångare samt kör och hovkapell, och konserten spelades även in för tv. Programmet belyste Jussi Björlings karriär ända från barndomen och presenterades med avspändhet och elegant auktoritet av operachefen Birgitta Svendén, som mellan musiknumren hann berätta ganska mycket om den store Jussis liv och roller. När hon citerade ett omdöme om Jussis Björlings fläckfria höjd och starkt berörande uttryck föregrep hon diskret vår bedömning av den gästande sångare som strax skulle göra entré: Jonas Kaufmann. Även för den som hört många inspelningar med den fine tyske tenoren blev det en omtumlande upplevelse att höra hans enastående röst utan elektronisk förmedling – bland annat i Graalberättelsen ur Lohengrin, där Kaufmanns kristallklang slog knock på publiken, som dock strax kvicknade till och vrålade i extas. Men kvällen började i Dalarna. Med dekoren till Hugo Alfvéns Den förlorade sonen som vacker bakgrund framträdde Hovkapellets eget spelmanslag och en återskapad Björlingkvartett med fyra gossar från Adolf Fredriks musikklasser. Så inledde Klas Hedlund med Jussi Björlings första roll, som lykttändaren i Puccinis Manon Lescaut. Sedan blev det Trubaduren och Rigoletto och La bohème och andra Jussioperor i en härligt rik kavalkad. Dirigenten Stefan Solyom höll genomgående ganska långsamma tempon och gav utrymme för sångarna att blomma ut. Från huset kom också Lars Cleveman, Katarina Dalayman, John Erik Eleby, Katarina Leoson, Lena Nordin, Paulina Pfeiffer, Jesper Taube och Emma Vetter. Dessutom fick vi höra den unge, entusiastiske operastudenten Gong Yinjia i Nessun dorma. Ytterligare en gäst var den lyriske amerikanske tenoren Charles Castelnovo, som verkade särskilt hemmastadd i den franska repertoaren och här framträdde bland annat i duetten ur Pärlfiskarna tillsammans med Jesper Taube. Då blev det blått ljus och glittrig vattenfond, liksom när två tenorer och en baryton klämde i med Till havs, allt medan Solyom piskade fram vågor i orkestern. Med en guldinramad filminspelning av Leoncavallos Mattinata fick Jussi själv sista ordet. Vällustiga ovationer uttryckte vår glädje över att det en gång har funnits en sådan sångare som Jussi Björling – och att det faktiskt kommer nya, värdiga efterträdare.