Svenska Dagbladet, 11 september 2013

Internationell elit fyller Verdi med känslor

Till årets Verdi-jubileum släpps denna inspelning av rekviet, som gjordes i augusti 2012 på Teatro alla Scala. På en dubbel-cd har man kombinerat det bästa från två konserter, därtill finns en dvd inspelad under en av konserterna. Vid ”vanliga” konsertframföranden av verk för kör och orkester samt vokal solistkvartett brukar tenoren vara den svagaste länken. Men med Jonas Kaufmann i tenorpartiet är det problemet eliminerat. Dirigenten Daniel Barenboim kräver en världstenor, på sin förra inspelning av rekviet valde han Placido Domingo. De fyra solisterna är namnkunniga sångare i den internationella eliten, som kombinerar opera- och konsertsång. Det gynnar tolkningen av det sydliga rekviet med dess påfallande operadrag. Alla är från länder norr om Alperna, de tre kollegerna till den lettiska mezzon Elena Garanca är tyskar, men om italiensk tenorklang kunde höja framförandet så pressar åtminstone Jonas Kaufmann stundvis fram en ansats av det slaget. Hans tyska innerlighet kommer å andra sidan till uttryck i bland annat arian ”Qui Mariam absolvisti” ur den centrala ”Dies Irae”-satsen. Kaufmann är ett fenomen, föreningen av skön timbre som drar åt det mörka till och en besegrande röststyrka gör att han sticker ut, utan att för den skull ramponera ensemblerna. Till viss del drabbar det René Pape som i de kraftfullare baspartierna inte riktigt matchar eftertrycket hos Kaufmann. Pape profilerar sig dock med lyriskt välljud. Anja Harteros sköna sopran har sin styrka på höjden, men hon klarar även den lägre delen av registret bra. Vilket behövs, ty Verdi kräver i slutet av ”Offertorio”-satsen sopranen på ett ass i lilla oktaven. Ett fint exempel på hennes sångkonst är de solon hon sjunger i ”Libera me”. Mezzosopranen drar ett stort lass, och Elina Garanca gör en verkligt seriös insats, bland annat i duetten ”Reordare Jesu pie”, tillsammans med Harteros. Verdi sitter i väggarna på La Scala, och både orkester och kör (som i ”Sanctus”) är mycket tillfredsställande under Barenboims ekonomiska dirigering. Hos denne finns intensiteten inte bara händerna utan även i ögonen. Att det visuella förstärker det emotionella framgick när jag växlade från den perfekta cd-n, en klipp-och-klistra produkt, till den realistiska dvd-n. Här blev upplevelsen ibland så stark att det var svårt att hålla tårarna tillbaka.