Aftonbladet, 04 feb 2017
Claes Wahlin
 
Wagner: Lohengrin, Paris, Opera Bastille, Januar 2017
 
Operagodis – och burop
Claes Wahlin ser ”Lohengrin” [och ”Cosí fan tutte”] i Paris
 
Det är lika bra att börja med det bästa. Efter att ha ställt in en rad framträdanden de senaste månaderna, bland annat Nobelkonserten i Stockholm, så står Jonas Kaufmann åter på scen. I Paris gör han titelrollen i Lohengrin och det som ingen annan. Hans röst så tät, fraseringarna så mjuka och stabila att man undrar när han andas. Från pianissimo till forte fyller hans röst den stora salongen med sin närvaro; man vill försöka härbärgera varje ton i minnet.

Med sig har han en välsjungande ensemble, René Pape som Heinrich, stark och auktoritativ gör han härskaren i Brabant. Evelyn Herlitzius vassa, rent skrämmande Ortrud som intrigerar tillsammans med Tomasz Koniecznys Telramund: en mezzo­sopran och basbaryton vars röster harmonierar just så otäckt som passar deras roller.

Edith Hallers Elsa, den olyckliga kvinnan som inte lyder Lohengrins förbud att fråga vem han är och därför ställer till det, sprack en gång i sista akten, vilket givetvis renderade burop från publiken, men oförtjänt, då hon i övrigt gjorde mycket bra ifrån sig och dessutom hade fått hoppa in med kort varsel.

Claus Guth är en regissör som gräver djupt i verken och i Lohengrin finner han en rad olyckliga individer. Elsa, som kanske, kanske inte har dödat sin bror som liten – hon ser hans ande med svanvinge segla förbi vid flera tillfällen – är en trasig kvinna, svimmar så fort känslorna blir för starka.

Handlingen är förlagd till Wagners samtid, ett vackert, gigantiskt rum fyllt av dörrar i flera våningar. Kaufmanns Lohengrin är en hemlös riddare, trött och tvivlande på att han någonsin kommer få ro. I sista akten vid dödandet av Telramund darrar han bokstavligen av skräck och utmattning. Guth ser gärna paralleller till Wagners eget liv, det var svårt att få Lohengrin uppförd, eftersom Wagner stödde revolutionens idéer i Dresden 1849. Den politiska och psykologiska bräcklig­heten genomsyrar denna mångbottnade iscensättning.






 
 
  www.jkaufmann.info back top